ingen möda du har förvisst,
hänger bara och mognar glad
högt däruppe bland gröna blad,
måste aldrig till skolan vandra
som vi andra.
Kanske glädjen ej blir så lång!
Kanske slår du mot trädgårdsgång,
eller knuffas du till din sorg
plötsligt ner i en äppelkorg!
Stötta kastas ni om varandra,
du och andra.
Äpple, hör vad jag säjer dej!
Hoppa ner du så lätt till mej!
Varligt tar jag dig mot minsann,
trygg i fickan du sedan kan
utan stötar till skolan vandra
med oss andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar