Dina ögon slog du upp och var atom i ditt sinne var en skapelse.
Du sträckte ut din hand och sade: var är du? och det var luft.
Och din ande gick ut och du såg stjärnor och solar fara förbi som moln
och du ropade: himmelen stod under Guds fötter.
Och därovan var mörker dit ingen hamn och du visste din moders liv och du önskade en kvinna.
Och en poppel stod grön i det inntersta av ditt öga
och din storhet försvann och du låg som en tår
på den egen fot i din egen glans
och molnet var försvunnet.
J J Wecksell:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar