vandrar förbi ditt hus.
Stäng dina dörrar,
tänd i ditt fönster ljus.
Ställ dig som skiltvakt,
stram, med förklarad min,
så det ej går en darrning
i din gardin.
Ropa på barnen.
Tvekar du en sekund
springer du ut i månen,
går du från gård och grund.
Från allt som trycker
ville du slå dig fri,
när flickan från fjärran
dansar förbi.
Flickan från fjärran
svävar i evig vår.
Mannen av jorden darrar
för hennes lösta hår.
Flickan från fjärran
får du ej komma när,
ty du har heligt lovat
bli där du är.
Flickan från fjärran
möter du i din död,
om du stått stolt och upprätt
mitt i din svåra nöd.
Var gång hon skymtar
skyldra du ska gevär,
så flickan från fjärran
vet vem du är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar