ditt hjärtas glädje, liksom dess bekymmer,
en vän som stannar då all världen rymmer,
ja, stannar, älskar, även då du felar;
en vän som du kan visa dina tårar
och säga fritt vad själen djupast ängslar,
kan visa bojan som din ande fängslar
och törnetaggen, vilken hjärtat sårar;
då äger du en tröst i mörka stunder,
ett mod, som under prövningen ej sviktar,
en tro, som mitt i smärtan gör dig härdig;
då skall i lidandet du ej gå under
fast ödet sina pilar mot dig siktar;
du segra skall och bliva vännen värdig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar