en gång Leopardi kvad,
men flydde visst bland de första,
när pesten besökte hans stad.
På talarstolen ett lejon
men eljes en rädd liten mus.
Den store profeten krymper
i vardagens vassa ljus.
Ack, Leopardis gelikar
de tala om dristiga ting,
men frukta i själva verket
ett ofarligt getingsting.
De sända raketer i luften,
som flimra och fräsa i kapp,
men ner på den leriga jorden
strax faller en hylsa av papp.
Att leva så djärvt som han lärde
har endast en enda förmått. -
Men han var ju också ett under,
Guds kärleks vulkanutbrott.
Du Starke, som talte om korset
och själv led en korsfästs död,
o, dränk mina flammande löften
i gärningars överflöd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar