Först läses eller sjunges den ursprungliga Dalvisan, liksom på Kungliga Operan under hungersnöden i Dalarna 1838. Därefter fortsätter man som då:
men tyst är den glättiga sången.
I fädernas dräkt går en gammaldags dygd,
men fädernas fröjd är förgången.
Gud styrke och tröste de män som där bo,
de hava ej brödet, blott ära och tro
vid älvom, på berg och i dalom.
O Svea, räck hand åt den redliga stam,
som lider sitt öde och tiger,
men gäller det fäderneslandet, den fram
med stormsteg och kämparop stiger.
Glöm gärna en okallad lidandets tolk,
men glöm icke Vasas och Engelbrekts folk
vid älvom, på berg och i dalom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar