Den höstliga kvällen glider -
vi skygga ångestfullt
för mörkret som dröjande glider
ur klyftor och drypande hult.
De gamla känslorna brista
utan tårar och ord.
Vad hava vi mera att mista?
Vi höra de skärande skriken
av spovarna nere på maden,
där videna kalna och bladen
multna i bräddade diken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar