Sockerbagarvisa

Ånger och saknad! Förspilla

land som man kallat sitt!

Månlöst och kyligt stilla

låg det i klarblått och vitt.

Gator av marmorsten,

skuggorna mörkblå kontraster,

trappstegen upp till moskén

skimrande mjuk alabaster.

Högst mot stjärnbestänkt kupa

strävar en smal minaret.

Ingen utropares djupa

röst och ingen profet.

Inga kamelforor ledes

fram mellan folkhopars snår.

Över torgena bredes

sandslätter utan spår.

Landets prinsessa sover

slöjklädd i vitt gemak.
Tärnor i sexton alkover

slumrar på silverschabrak.

Hästskoportarnas galler

stelnat i silverne slingor,

månskenet kluvet faller

tyst på golvet i flingor.

Sagoland lilla,

sockerland mitt,

allting är dödsens stilla,

allting är blått och vitt.

Landets trädgård saknar

rosor blommande röda.

Sagoland aldrig vaknar,

landets tärnor är döda.

T Jonsson: