onsdag 22 februari 2023

En ensam man vid dörren lutad står




















Böjd mot min dörrpost ständigt lutad står
en man med tunga, dunkla lockars fall
och ögon fyllda av oändlig vår.

Jag ger i livets vardag mig till pris.
Jag knuffas genom världens äventyr
emellan helveten och paradis.

Men plötsligt blir det som så ofta förr -
Jag träder undrande i kvällen ut:
en ensam man står lutad vid min dörr.

Jag söker vägar bort från mig och mitt
- från all min kamp, från allt mitt styckeverk -
att känna livet barnsligt, nytt och fritt -

men drives obevekligt hem igen.
Jag träder trött in över gårdens sand,
men mot min dörrpost ser jag honom än:

en ädel panna, märkt med djupa sår,
ett huvud tungt av dunkla lockars svall
och ögon leende av evig vår.

En ensam man vid dörren lutad står.

R Jändel:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar