icke en kyss åt din älskare mer!
Sorglös i handen din panna du sänker,
blundar vid älskarens sida och ler.
Räds, o förtjuserska, timmarne ila,
tagom i flykten de skyndande fatt!
Lång blir i griften vår ensliga vila—
varför ej vaka en midsommarsnatt?
Öppna ditt blåa förtroliga öga!
Lyssna till vaktelens högljudda sång.
Skåda hur Cynthia ställer bland höga
vandrande skyar sin drömmande gång.
Kalkarna öppnar ju ambraviolen,
nattfjäriln glättigt kring tjuserskan far.
Fritt var, o flicka, min törnros i solen,
ack, men i månsken min Hesperis var!
Dagrandens strimma i öster jag röjer,
vakna, o älskade! Natten är kort.
Guldlockigt huvud snart morgonen höjer,
jagar den rodnande kärleken bort.
Natten i silver förbyter sin svärta,
stjärnorna blekna kring himmelens rund.
Läppar mot läppar och hjärta mot hjärta
firom den rosiga morgonens stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar