Som en blågrå putsvägg skymmer himmeln väster.
Vintermånens cirkel snörs av kölden åt.
Hårt mot solnedgångens smala, gula rester
står, som silhuetter stansade ur plåt,
husen ner vid älven, och en svartblå båt
njuter, låst av is, frostfransad, sin semester.
Bortglömd gnistrar med sitt döda, gula sken
lyktan framför tegelkyrkan. Isklar bjäller-
klang når hit från älvens andra strand. Det gnäller
vasst i snön av steg, och under björkallén
växer mörkret redan grått: en arktisk kväll är
över oss med skymning kall och tung som sten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar