kivens icke, vad I gör'!
Läggen ister ej på brödet,
då I kunnen lägga smör.
Sen på mig. Ej för min egen,
blott och bart för kyrkans skull,
verkar jag, och fett och frodigt,
fint och fagert är mitt hull.
Bråken icke om principer.
Sådant er aptit förstör.
Sen på mig. Är jag ej kolugn
som en gammal gärdsgårdsstör?
Men när granne slåss med granne
om ett enda fattigt ägg,
är jag framme vips och kniper
hönan ifrån husets vägg.
From och ärbar, mild och foglig,
överallt jag fram mig tar,
stryker folk så fint om munnen,
kittlar, smeker en och var,
jag som barn i huset är i
sköna spanskors boudoar
och Italiens varma döttrar
hylla mig som biktefar.
Överallt på jorden finns jag,
även i Amerika;
fast man skryter med sin frihet
där i landet... ha, ha, ha...
är det jag, som leder valsen -
bundsförvanter har jag ock:
Augustana, St. Ansgarius -
något tarvliga ändock...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar