när livet mig jagar och agar?
Du går ju än vid min sida
och delar bördor och dagar.
Du är väl en smula tyngre,
och bredare är du om barmen,
men var ej mer brunögd som yngre,
när du mig hängde på armen.
Kanske ej alltid jag märker
att du bär mer än det halva,
men när som svårast det värker
lindrar din hand som en salva.
Föll jag för fiendestöten,
kom du med oljan och linnet.
Ungdomens månskensmöten
stå vid din smekning för minnet.
Och för en stund jag tycker
vardagens grånad sig skingrar.
Munnen jag darrande trycker
mot dina styvnade fingrar.
Ömheten vänder tillbaka,
nej, den var aldrig gången!
Och åter kyssarna smaka
ljuvligt som första gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar