jag säger förstås.
Det var så mycket gammal gråt,
som plötsligt kom loss.
Den samlas under många år,
Gud vet varifrån,
tills blixten slår och åskan går
med skyfall och dån.
Du kvinna, som fick allt i knät,
du hade det svårt.
Du aldrig sett en man, som grät
så länge och hårt.
Men om du inte från mig går
och ger mig ditt stöd,
ska jag nog hålla mig de år
jag har till min död.
E Lindorm:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar