när man har många barn och fränder:
vad är det ej för kinkig sak,
i striden av så skilda tycken,
att hitta säkert på de smycken,
som falla bäst i vars ens smak?
Man hör ju ständigt hur de klandra
och ropa missnöjt mot varandra:
"Din klapp är grannare än min -"
"Nej, min långt sämre är än din -"
och sådant mer. Ja, själv vår Herre,
med all sin makt, är dock för svag
att göra varje själ i lag.
Men ännu tusen gånger värre,
om från vår faderliga nåd
en enda skulle utstängd bliva -
och vilken fanden har väl råd,
att hela världen skänker giva?
Med barn till sådan faslig gross,
är det med kungen och med oss
i denna sak just ett och samma:
när han en enda lycklig gör,
man fullt och fast försäkra tör,
att han gör hundra otacksamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar