unga, ystra flicka, gläd dig!
I de blomsterkransar kläd dig,
som man strör i dina spår.
Tag med högmod den bukett,
som en älskling, ljuvt betagen,
offrar på den sälla dagen,
då du in i världen trätt.
Undfå, i en moders famn,
som dig nu så ömt skall trycka,
önskningar till högsta lycka,
sällheter av ljuvsta namn.
Yvs, då alla fägna sig,
då envar dig offer giver,
och all husets tävlan bliver,
vackra flicka, blott för dig.
Intet ögonblick förspill -
lev din dag bland lek och löje,
medan världen är ett nöje
och en lust att vara till.
Tidens flykt ej hindras kan,
snart skall detta hem förlåtas,
denna hulda mor begråtas,
denna älskling bli din man.
Snart, som vaknad ur en dröm,
du till tretti årtal hunnit;
lek och fester då försvunnit,
födslodagar och beröm.
Och din tröga äkta vän
skall ej mer din högtid prisa,
men en artighet dig visa
därmed, att han glömmer den.
Därför, i din ungdomsvår,
unga, ystra flicka, gläd dig!
I de blomsterkransar kläd dig,
som man strör i dina spår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar