stå upp inför mig stilla, stolt i dag.
Hur underligt! I blodets dunkla flöden
av eder ätt har ännu något — jag,
I barn från dem, som trotsat digerdöden,
som härdats hårt vid starka släggors slag
i vinternatten framför smedjeglöden,
som hade grova händer, grova drag.
På fest ur eder höga masurholk
som gäst drack hertig Karl med son och folk
det starka mörka ölets kalla droppar;
i mödor prövade, I sällan skröten,
men edra enkla svenska namn I göten
lugnt in i kyrkoklockans tunga koppar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar