Och insjön somnat skär och spegelklar.
Med silverrena toner bäcken far
sin stilla väg vid sus av asp och al.
Har du en önskan mer? En bön, ett val?
Mitt sinne, säg, vad finnes ännu kvar
av allt, du nämnde ångest, sorg och kval...
Ett töcken vilar över allt, som var.
En fjärran klockas klang ditt öra hinner,
och allt blir tyst igen på öde slätt.
Mot himlens fond av guld och violett
två träd stå svart i smäcker silhuett,
och i det bleka blå, där skyn försvinner,
en stor och ensam stjärna stilla brinner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar