åt barnet plär till julklapp ges.
En bilderbok är ock naturen,
som väl förtjänar att beses,
näst ordet, som, från himlet givet,
är på de helga bladen skrivet.
Det först om Skaparn vittne bär,
och se’n för oss en spegel är.
Men, när det visar vad dig felar,
förgät ej, att du upprätt står
och ser åt himlen, fast du delar
med djuret stoftet, där du går.
Erkänn vad över dem dig höjer
i ditt förnuft, ditt fria val.
Men re’n din hand, din tunga röjer,
att du ej hör till deras tal.
Det sägs, men knappt är det en tanke värt,
att mänskosläktet i sin barndom lärt
av bi och myra sig i samfund trygga,
av spindeln spinna och av bävern bygga.
Ja, seglingskonsten vore blott ett lån
av ekorrns mod, som färdas på en spån,
med svansen upp i vädret, över sundet.
Det sanna är, att ej av drifter bundet,
som leda djuren, människans förnuft
har icke endast dem men eld och luft
och vatten tämt. De idrotter, hon övar,
hon lärt av Skaparn själv. Ju mer hon prövar
vad den Allvise i sitt verk har lagt,
dess större blir ock hennes konst och makt.
Så är hon herre över krafter vorden,
som förr ej nämnts, ej anats ens, på jorden,
men nu, då vetenskapen dagligen
uppbryter nya lås i skapelsen,
ur dem stått upp att tjänsteandar vara
för människan till verk så underbara,
som de av ångan drivna och vad mer
ett trollskap likt och dock naturligt sker.
Men fast ej människan av djuren lärde
vad henne ger sitt välde och sitt värde
och, fast hon, skild från dem, en lämning har
av sin förspillda höghet ännu kvar,
ses dock en del av dem i sina seder
avspegla oss, just icke till vår heder;
men andra visa, även till vår blygd,
en egenskap, som brister oss, en dygd.
Så aktom då, vad lärdom oss naturen,
ej fabeln endast, ger igenom djuren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar