Liv i skola mig skickar -

Född med blänkande blickar,

Livsbejakans rosor två

en på varje kind -

Liv i skola mig skickar,

kramar mig trött, pudrar mig grå,

biter med bister vind.

Lurar mig först att sjunga

ljusblått lov med min tunga.

Lockar mig upp att döna

högröd sång till den sköna.

Trattar mig full av godan tro -

lyriska blomster på mark...

Ger mig sen med broddad sko

eftertrycklig spark.

Född med ömmaste drömmar -

solkattstankar, tinder, glans -

spelande humör,

styr mig ödet med tömmar,

slår mig i grus, välter nånstans

bäst jag i vissling kör...

Stött är min glada vilja.

Hoppets kvist bär persilja.

Äpplet, som sken i handen,

ruttnat rinner i sanden.
Glatt argument i livets lopp,

tusende muntrande ord

dödsves magra fingertopp

smular ner till jord.

Född med lemmar, så rena -

blåa ådran varsamt lagd

över marmorgrund...

Snart i stridsregn, som stena,

smutsa och slå, står jag försagd,

blek och med mulen mun.

Trycker vid stormigt hörne

hatten ner kring mitt törne.

Fångas av blåst och vräkes,

piskas, steglas och späkes...

Skurar mig matt och spak på strand -

drypande bittert mitt bad...

Ändå klingar starkt ibland

röst i storm: "Var glad!"

Snart med blänkande blickar

än en gång jag helad står,

frank till lovsång opp.

Framtid blinkande skickar

löften åt mig - törnkransen går

strax i en lysten knopp.

Ungdoms fjärlar, som svinna,

vill jag i ilsprång hinna.

Fram emot klara dagar

glad i ögat jag jagar.

- - -

Sjungen mig full av tröst och tro,

lyriska stämmor i park!

Hej, min gråhet! Av min sko

tag en ärlig spark!

B Sjöberg: