Birgers ritt

Birger red sin häst i vall,
häst i vall,
ut i sommardagen,
över bäckens brus och svall,
brus och svall
in i björkehagen.

Hästen den var apelgrå,
apelgrå,
mörk och strid var manen.
Birger sade: "Trava på,
trava på!
Skugga ger oss granen."

Se - en annan fåle där,
fåle där
spränger fram ur snåren!
På sin rygg en tös han bär,
tös han bär,
som har guld i håren.

Fålen han var vit som snö,
vit som snö,
gyllne töm och bygel.
Fin och fager var den mö,
var den mö,
vilken höll hans tygel.

Birger han höll in sin häst,
in sin häst,
trodde det var villa.
"Här att vända blir visst bäst,
blir visst bäst.
Huldran vill oss illa."

"Inte jag en huldra är,
huldra är,
jag är en prinsessa.
Sagolandets krona bär,
krona bär
jag uppå min hjässa.

Bortom hagen står mitt slott,
står mitt slott,
underbart att skåda.
Birger, kom! Du får det gott,
får det gott.
Vi ska bo där båda."

A M Roos: