Han skulle hem till sin faders gård, bara det blev fred.
Han sov ej stort om nätterna. Han hade ingen ro.
Han drömde att det var hans far som mistat get och ko.
Den andre var från Falster, lurvhårig, barkad och brun,
men skägget på hans haka var bara en gosses fjun.
De plundrade gråa byar med övermakt, grym och stor -
sen drömde han att han hade dräpt sin egen fattiga mor.
De sågo klungor av låga hus vid skogens svarta rand
och drömde de voro hemma och ej i fiendeland.
De voro med vid Brunnbäck när bondehären vrok
den jutska horden i älven och skakade av sitt ok,
de flydde genom Långhedens morar och moras,
följda tätt i hälarna av pilskott och vredgad mas.
På Gussjö väldiga myrar sjönko de ner till dyn.
De gingo ner sig till midjan och sen till bröst och hals.
De ropade: "Herre Jesus" först. Sen sade de intet alls.
En fattig far på Jyllands hed vart ensam i stuguvrån,
en fattig mor på Falster såg aldrig mer sin son.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar