tisdag 1 november 2011

Paria
















Visst har du drömmareögon. 
Men har du ingenting mer? 
Ingen pappa med pengar 
så vitt jag ser. 

Trodde du dig om att växa 
ut ur den givna ramen 
utan så mycket som en 
studentexamen? 

Var du ett ljus i skolan? 
Ack, det gör ingenting! 
Så barnsligt att tro, att man spränger
fattigdomens ring 
med så billiga medel 
som begåvning och flit! 
Du fick passersedel 
bara hit. 

Måsar och änder tigga. 
Du är deras bror. 
Men det drar vasst från Slussen 
och du har dåliga skor. 
Här bakom kiosken vid kajen 
är lite lä. 
Var har du lärt dig att skära 
så skickligt i trä? 
Se, en så vacker madonna! 
Ingen italienare 
kunde ha skurit dragen 
mildare, renare! 

En skönhetslängtan som denna 
kan kvävas, men ej bli död. 
Och kvävda lågor kan bränna 
värre än glöd. 
Hjälpte det inte att sträva? 
Slet du, tills viljan brast? 
Så kom du aldrig ur 
din pariakast. 

Det som du drömde och ville 
blev aldrig till gärning frälst - 
sen kan man sjunka och sjunka 
hur djupt som helst. 
Livet är inget lotteri. 
Högt stiger bara den 
som fått en okuvlig vilja 
i begynnelsen. 

Nej, du ska se det klarar sig! 
Är det för sent? 
Bli inte arg för jag tröstar, 
det var ej så illa ment! 
Man ska inte tro man har vingar, 
blott lämpa sig efter måtten. 
Visst fastnar man, men man står stadigt 
om man står kvar på botten. 

Bäst om man låter vingen 
få tyna bort. 
Bär den en? Det vet ingen, 
och livet är kort. 
Slita till födans gåva 
och inte begära mer, 
så bör man göra, och sova 
när solen går ner! 

Fattiga son av Sverige, 
sov i natt utan sorg, 
i Frälsningsarméns härbärge 
vid Kornhamnstorg!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar