måndag 11 oktober 2010

Gullebarns vaggsånger 3

Sikta sikta gullkorn.
Månget korn är ej av gull.
Det tar siktens galler.
Men det andra faller.
Snart är halva skäppan full.
Vem skall få min skäppa?
Gullkorn malas ej i kvarn,
men jag har en täppa:
täppan heter Gullebarn.

Sikta sikta gullkorn.
När min sådd får spira,
skola milt och månbeglänst
drömmens döttrar fira
kring vart ax sin altartjänst.
Snart i lövet stinger
dock en knekt med piken fälld.
På hans höjda finger
fladdrar gult en stjärnas eld.

Sikta sikta gullkorn.
Lurvig skakar lejonhud
över hästens manke,
stjärnan är en tanke.
Knekten är ett sändebud.
Men ur barmen rycka
drömmens döttrar strax det spjut,
som hans händer trycka
genom deras slöjas knut.

Sikta sikta gullkorn.
Deras kläder blöda.
Tankespjutens mjuka trä
böja till de röda
lyror på sitt späda knä.
Stjärnans långa strimma
spinna de till lyrans garn
och var livets timma
spela de för Gullebarn.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar