måndag 11 oktober 2010

Ensamhetens tankar 13: Varför till ro så brått?

Varför till ro så brått,
du som jag vill allt gott?
Följ mig en månskenstimma!
Kyrktorn och fönster glimma.

Fullmånen lyser klart.
Natten är snart förbi.
Stanna, min flicka! Snart
finnas ej heller vi.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar