och årens skuggor växa mer och mer,
hur tryggt att då av Herrens arm omsluten
få vandra fram den dag, som än han ger!
Än nådens ord om Kristi kärlek talar,
om herdens trohet mot sin lilla hjord;
än faller manna ned från himlens salar
på fattigt, nådehungrigt hjärtas bord.
Än flödar från de helga, djupa såren
försoningsmedlet, Jesu Kristi blod,
och än som förr i de förflutna åren
det giver själen frid och hopp och mod.
Hur mörkt och ödsligt än det blir i världen,
och hur de brista, alla jordens band,
en hoppets stjärna lyser dock på färden
och viskar om ett oförgängligt land.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar