lördag 4 april 2026

Vid postluckan för ankommande brev (Yrkesvisa 5)















Vem där? — Där kommer en glad student,
finns brev från pappa, månntro? 
— »Vällärde Herr»... ja, det står med pränt 
och fem sigiller, jo, jo. — 
Nå gott, det räcker en tid att slita, 
när man har ätit kalops på krita. 
Nu blir madammen förnöjd, 
och björnarna dö med fröjd. 
Den hedersgubben med sin förmaning, 
ack, om han hade om allt en aning! 

— Vem där? — En fattig, förgråten mor: 
Finns här ej brev från min son? 
Det är så länge sen bort han for, 
han är så långt härifrån. 
— Er son? Och namnet? — Fru Margareta... 
— Finns ej. — Siktern skall nu noga leta, 
det borde finnas. — »Fru Greta Stark, 
rekommenderat med hundra mark.» 
— Vad sad’ jag? Herre, mitt ord ni sanne: 
han minns sin mamma. Gud signe Janne! 

— Vem där? — En jungfru, så fin och öm: 
— Finns här ett brev med sigill? 
— Åja, till vem? — Till Ulrika Ström. 
— Nej, Ström, det syns icke till. 
— Det är från skräddargesällen Finne, 
det skulle vara en ring därinne... 
— Nej, icke en knapp en gång! — O ve, 
hur kunde jag tro en skräddare! 
Och jungfrun torkar med halsdukssnibben 
en tår från rodnande näsetibben. 

— Vem där? — Vaktmästarn vid landskansli: 
— Lagsökningshandlingar, här! 
— Vem där? — Från Müller & Compani: 
— Tolv brev och sex cirkulär. 
— Vem där? — Från hovrådet Vind von Väder: 
— En burk pomada och sju lod fläder. 
— Vem där? — Ett bud ifrån doktor Suhr, 
han får med posten ett murmeldjur. 
— Nå, allt så tror man att posten tager; 
bed doktorn gå så långt vägen drager! 

Sist niger, trippande, röd och lätt, 
en flicka gladlynt och vig: 
— Jag skulle fråga om ett pakett, 
som mamma skickat till mig. 
— Vad är det i det? — Hur skall jag veta? 
Det är väl något, som duger äta. 
— Så låt oss öppna, att det kan ses!... 
Fem pumpernicklar och en katkes! 
Nå, liten vän, se, nu värper tuppen, 
och det är posten, som rår för kuppen. 

Och luckan stängs, och därinne står 
en plågad, brådskande man; 
liksom en mjölnare år från år 
i kvarnen malar ju han. 
All världens ävlan mot luckan forsar, 
all världens kråkfot hans räkning korsar, 
han malar ut både fröjd och sorg, 
guld, armod, längtan och ring och korg; 
han står med säcken på rygg i kvarnen 
och ser hur strömmen far av med flarnen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar