roligt vilar mitt stoft,
fast ej blommor från kullen
sprida sin ljuva doft.
Vet ej vandraren stället,
där jag sover i ro,
lika trevligt är tjället
att till domen bebo.
Och jag vet vem som dömer,
ingen dömer som han.
Jag den trösten ej glömmer,
stilla somna jag kan.
J O Wallin:
fast ej blommor från kullen
sprida sin ljuva doft.
Vet ej vandraren stället,
där jag sover i ro,
lika trevligt är tjället
att till domen bebo.
Och jag vet vem som dömer,
ingen dömer som han.
Jag den trösten ej glömmer,
stilla somna jag kan.
J O Wallin:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar