brunno skumt i åldrigt bibliotek,
ljöd, där glömsk jag stod av dagens lekar,
klassisk sång ur mörka skåp av ek.
Stum jag dröjde vid de gamla banden,
där ett folk har sina skatter tömt,
sakta smekte gossehanden
över gyllne ryggar ömt,
sakta tog jag så en bok ur raden,
läste med mitt hjärta överfullt,
firade, när tyst jag vände bladen,
diktens svårmodsrika offerkult.
Sakta tändes evighetens smärta
som en gnista djupt i blodets ström.
Det blev stort och tyst i barnets hjärta,
seklers längtan drömde i dess dröm.
Skönhetshungerns oro tärde vaken,
språkets vällust smekte och betog.
Lågan kämpade i staken.
Helig midnattstimma slog.
Utanför de djupa fönstren rördes
trädfantomerna i spöklikt ljus,
och i risigt kala kronor hördes
svarta slagregns sagorika brus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar