Inför inbjudna civila och militära åskådare har
en FN-trupp fått företa ett blodigt anfall i Korea.
Det är ett stiligt stycke som teatern ger.
Se, nu fastnar åter en soldat på bajonetten!
Sån tur för diktaren att det finns fler.
Nu hörs en dämpad viskning ifrån bänkkamraten:
Förlåt, min herre, men en sak jag ej förstod.
Vad var det som sprutade så vackert ur soldaten?
Å, jag begriper. Jaså, bara blod.
Ja, ni har rätt. Det verkar kanske lite löjligt.
Ni måste skura scenen snart, herr regissör,
och säga till aktörerna att de om möjligt
inte skriker så förfärligt när de dör.
Det finns så många andra bättre sätt att måla,
hur bajonetter sliter opp en körtelgång.
Hur vore det om man i stället för att vråla
sjöng en liten känslig frihetssång?
31/1 -53
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar