gjorde en stol av tolv-slå-sorten.
Han värmde brännjärnet i elden
och märkte träet
med sina bokstäver och sitt bomärke.
Under stolsitsen står det
O A W
Det var vid adertonhundratelets början,
då finska kriget
fyllde bygden med nöd och bävan.
Han tänkte på slaget vid Storkyro
nittofem år tidigare
och sörjde över Oravais.
Lugnt
tog han järnet ur elden
och tryckte det mot furuvirket,
kände doften av bränt trä, hörde ett svagt
fräsande
och såg en lätt blå rök.
Det fanns ett märke som av hett järn
i hans hjärta,
då han tänkte på det stridande landet,
på Finland
och på sina späda barn.
Han lyfte stolen, strök över träet
med nävarna, tänkte på bokstävernas hälsning
till osedda släkten.
Ute ropade göken trofast tre gånger,
och våren var kall
veckan efter Ersmäss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar