faller den regntunga natten
över stranden och det rolösa vattnet
och suset i tallarna bådar den nära hösten.
En vit punkt lyser, ensam i världen:
— lanternan på en ankrad skuta.
Ett gällt läte skär genom mörkret:
— en fågels dödsskri.
Det prasslar till i gräset:
— en orm, som jagar.
Det faller droppar från tallarna,
faller, faller utan ände.
Älskar jag dig med en hemlig kärlek,
höstnatt?
Livet och döden väva sina trådar
i en och samma okända väv
och upphäva varann i ditt mörker.
Och alla ljud få så stor betydelse.
Och det vita ljuset i en regndrypande rigg övergår Vintergatans alla stjärnor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar