Laestadius skrev.
I bergens lä är dalen,
där sista vistet blev.
Långt bort är Jäkkviks strand
och ödemilens karga land,
där gamle Slompen klev.
Här smeka havets vågor
Vibyggerå kust.
Han glömmer färdens frågor
och fattigårens pust,
men drömmer kanske än
att fjällets ulvspår yrt igen
och stört hans jägarlust.
När vårens svalor draga
mot Hornavans sjö,
låt dem en hälsning taga
från den som ung fick dö!
Säg Peljekaise, att
han älskade dess ljusa natt
och Lövmokk-ängens hö!
Säg Sädvas tysta stränder
där Trollius ler:
han knäppt de trötta händer
i vackert nattkvarter.
Han vet, att morgon gryr.
När sista skuggan för den flyr,
Guds ljusa berg han ser!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar