solskensbarn i din konst, solig och fruktbar och
rik!
Tag en hälsning från en som det aldrig blev givet
att skåda
samma natur så sällt, soligt och hjärtligt som du.
Troner och riken ha ramlat sen först jag mötte din
genius:
ack, jag var blott liten grabb, först du förtjuste
min själ
med dina gubbar till Dödens ängel och Andersens
sagor,
Kasper och Fältskärns bok – mycket har skiftat
sen dess.
Trappan jag minns med ”Plats för freskomålning”
på väggens
gråa och livlösa plan – ståtligt du fyllde dem, du!
Tack skall du ha för allt (och tack för din etsning, det enda
verk av en konstnär, som fann väg till min fattiga
vägg).
En sak likväl jag har emot dig, det kan jag ej neka,
käre Carl Larsson, blott ett försteg jag har framför dig:
aldrig, som du och Zorn, har jag varit i gruff med
polisen,
varken Berlins eller vår, för min osedlighets
skull...
Dock, även där kan jag se, med hjälp av min redliga vilja,
något som talar för dig: flickan är verkligen söt. 1)
Hell dina sextio år! Du bär dem med rättmätig ära.
Milt du ler i ditt skägg åt futuristdillerit,
åt the kubisters tråkiga skämt och åt målaremoder,
icke bättre ett dyft än krinolin och turnyr.
Mitt i allt detta skoj är du forntid och nutid och
framtid –
lugnt jag kallar dig så: sann och rätt futurist!
1) "Modellen skriver vykort": konfiskerad av polisen i
Berlin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar