Den arma modern

Sov, min söta gosse, sov,

ingen fluga skall dig störa,
ingen råtta skall få lov
minsta grand på golvet röra.

Sov! din mamma sitter här:
hon för barnet sitt skall vaka;
medan pappa borta är
från sitt barn och från sin maka.

Pappa går ifrån oss så;
går, och lämnar oss att gråta.
Gråt ej, söta barn, ändå:
vi åt Gud oss överlåta.

Dig din mor ej överger,
om hon dödde än av hunger.
Gråt ej, bästa gosse! mer;
hör din mamma, hur hon sjunger.

Mamma sjunger för sitt barn:
varför skall då barnet klaga?
Mamma nystar på sitt garn,
och skall kläder åt dig laga.

Om ej barnet ger sig ro,
mamma från sin gärning hindras.
Var ska då vi arma bo?
Hur skall då vår hunger lindras?

Sov min gosse! låt mig se,
hur du ligger söt och drömmer.
Ser jag dig i sömnen le,
alla sorger jag förglömmer.

Sov, min söta gosse! sov,
ingen fluga skall dig störa,
ingen råtta skall få lov,
minsta grand på golvet röra.

F M Franzén: