Hon kom all klädd i vitt (ur Venerid)

Hon kom all klädd i vitt invid den låga stranden

i följe av andra tre och sökte vattnet svalt
där som det var mest lugnt och grunt och rent och smalt
där som det var mest klart utöver skära sanden

som är kring Mälars hav. Till de lustfulla landen
de had´ en lögeplats i sommarvärman valt
nu till ett tidsfördriv varannan övertalt,
med klädren upp till knä varannan höll i handen.

Snart lades klädren av, snart skvalpa de och plaska,
de liljevita lår och ben nu vältras om -
så säkr´ att ingen såg och kunde dem förraska,

när jag av skogen tät väl höljd när in till kom
och det ej kunde förr med deras vilja ske,
nu fick av lyckans gunst alltsammans noga se.