De ha gett oss björnestek.
Björnen är väl så nyfiken
som de nyss begravne liken,
spökar starkt och går igen,
ser vad här passerar än.
Si, hur han tillbaka trängtar,
hur han efter dricka längtar,
ty hans hus är satt i brand;
han går redan av och an,
nu minsann
kommer han
från ett torrt och törstigt land.
Björnen börjar på att picka
och sitt huvud fram att sticka.
Kära flicka, ge oss dricka,
skall I få en vacker man,
bästa I er önska kan,
flink och grann!
J Runius:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar