tisdag 21 maj 2024

Tre duvor











Där sutto tre duvor uppå en gren, 
uppâ en gren, 
det var i den klara morgonens sken, 
då solen lyste av glädje. 

Den första kvad: Se, jorden hur grön! 
Hur vårligt grön! 
Jag vill ut att skåda hur världen är skön, 
och hur soleu lyser i glädje. 

Den andra kvad: Se himlen hur blå! 
Hur ljuvligt blå! 
Jag vill upp, så högt mina vingar förmå, 
mot solen, som lyser i glädje. 

Den tredje hon satt så stilla kvar, 
så stilla kvar, 
hon sjöng en visa så underbar, 
medan solen lyste i glädje. 

Den visan var både sorgsen och glad, 
båd’ sorgsen och glad, 
den kom mig att drömma jag vet icke vad, 
medan solen lyste i glädje. 

Hon sang med så sällsam, skälvande röst, 
med skälvande röst, 
det gick så underligt rakt till mitt bröst, 
medan solen lyste i glädje. 

Och aldrig den sången jag helt förstår, 
jag helt förstår, 
och aldrig den helt ur mitt hjärta går, 
fast solen lyser i glädje.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar