du din slöja sänker,
milda skymning, och till bön
du denna stund oss skänker.
Allt är stilla, ej ett ljud
genom rymden svävar,
jorden lik en lycklig brud,
ack, blott av längtan bävar.
Dock, vad kval, o hjärta,
i en stund som denna,
ack, är all fröjd, som mänskor känna,
blott en salig smärta?
A F Lindblad:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar