Så myllas nu det stoft bland gruset,
som samlats här i många år,
vars livsförvandling är så svår
i flykten till det himlaljuset,
där dygdens lön utmärkas skall
utav dens hand, som hjärtat givit
och i sin bok var tanke skrivit
till evig räddning eller fall.
Den andedräkt, som nyss sig sluta´,
det hjärtat, som nyss brast itu,
bör väcka våra tankar nu
och nödga ögat tårar gjuta.
Med helig ömhet i vår själ
låt oss vårt korta lopp besinna:
att fast vi sjutti år än hinna,
är tiden knapp till evigt väl.
Säll den, som tar vår sälla Döda
till eftersyn i liv och död!
I anlets svett hon åt sitt bröd,
då själen njöt av andlig föda
och brann av trogen kärleks bloss.
Som tjänstehjon hon troget tjänte,
och då hon dog, dess testamente
var Guds välsignelse till oss.
C M Bellman:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar