Skön-Östan, Skön-Västan, Skön-Innerli´ fin.
De gnola vid häklan
en aftonens sång,
och aftonen lider och bliver så lång,
så lång.
I systrar, I jungfrur, vi gören I så?
Tre bröder de plöja sin faders mark,
Stark-Nolan, Stark-Sunan och Ytterli´ stark.
De tänka vid plogen
mång underlig ting,
och tankarna söka i bygden omkring,
omkring.
Så sägen, I gossar, vart tankarna gå?
I systrar, I bröder, I älskande par,
tag tiden i akt, den flyger och far!
Får elden i blodet
bli flammande röd,
den bränner till liv, den bränner till död,
till död.
I unga, som älsken, vad vänten I på?
M Lybeck:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar