att färdas hem till fosterjord
och få dramatisk vila.
Kring hav och land gå telegram,
att Du å »Kungsholm» skymtat fram
och snabbt bakut setts ila.
Du plöjer skummande Atlant
glorifierad, världsbekant,
och likväl – känd av ingen.
Omkring Din hytt det står en mur
av gåtor: när? och var? och hur?
Och ingen spränger ringen...
Jag önskar, jag den styrman var,
som Ditt gepäck till hytten bar
och satte vid Ditt läger.
Man bure då en hemlighet,
som ej ens Filmjournalen vet:
vad garderoben väger.
Jag önskar, blott för en minut
jag var kapten, när Du stack ut
Ditt passkort till visering.
Man gömde då ett sant porträtt,
betygat av en rådhusrätt
och fritt från retouchering.
Jag önskar, jag i form av kock
fick lyfta å de grytors lock,
de där Din grace förråda.
Man stode då med klart bevis,
om nyckeln hänger helt å ris,
å vitlök eller båda.
Jag önskar mig i gastens skor,
som haft de Dina se’n Du for
att under natten blanka.
Man ginge då med svart på vitt
å vilket nummer, som är Ditt,
och vilket tryckfelsanka.
Ack, önska si och önska så,
– av gåtor återstå ändå
så många onämnbara...
Jag önskar, när Du smög i hamn,
att jag bar Gustafsson till namn
och Dig en bror fick vara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar