på samma plats.
De väga och de leta,
de ila om varandra som myror på en väg.
Och duvor kretsa över dem
i famlande flykt.
Men bakom dem står havet,
blytungt och härskarmörkt
och blåsvart och stort.
Som en jätte reser det sig
och slukar gestalterna på stranden
och förlorar sig i rymden —
intet annat än havet är till.
Hur liten blir människornas
ängslande omsorg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar