Myggor dansa i septembersol,
blomstergången doftar luktviol,
röda kinder har Pomona.
Astrar glöda, krassen står i brand,
himlens klarhet strör med givmild hand
pärlor i den höga almens krona.
Solen vävt av sommarns gröna blad
över uggleboet guldbrokad,
löven falla ner till flossa.
Sekelgamla aplar stå
ödmjukt böjda för att ännu få
en ”solglaning” över fattig mossa.
Likt ett herdaminne, fornt och nött,
stadigt bundet in i purpurrött,
tjället ärevördigt blänker,
kastar under levande arkad
blicken ut mot vackra Sjogerstad
och på långt försvunna tider tänker.
Tempelklockan sjunger aftonpsalm,
bygden lyssnar till den vigda malm,
evigheten famnar världen.
Dagen lider, natten är för hand,
skördefolket sista kärven band,
solen slocknar över tomma gärden.
Paul Nilsson, Kyrkoherde i Sjogerstad, ur ”Julhälsningar till församlingarna från präster i Skara stift 1936”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar