en livets källa väckt,
vars ådra sig till alla land
har droppvis delt och sträckt,
och många tusen ådror sett,
ja, strömmar än båd vitt och brett,
det är vår kropp och själ.
I denna ädla purpurflod
vart liv och hjärta flöt,
till dess en dyrbar droppe blod
sig från den blicken bröt,
som utav Herren var utsedd
för var och en, att bli beredd
till mänskokropp och själ.
Ack! hade världen sig bekant
hur dyr vår kropp och själ
är räknad, och vad som förbant
Guds Son att bli en träl
i ett så gruvligt slaveri,
skull´ det en evig fägnad bli
att vara mänskosjäl.
En mänskosjäl är mera värd
än hela himlens skrud,
vartill hon evigt är beskärd
och köpt med själve Gud.
Tänk, mänska, vad det säga vill
att det vill själva Skaparn till
att lösa kropp och själ!
Jag tänker på det ögonblick,
jag tänker även väl,
då jag uti det tysta fick
en mänskokropp och själ.
Ty Gud verkställde sitt beslut,
det var för mig en stor minut,
då jag fick kropp och själ.
Så är jag nu bland barnen en
som ärva himmelen,
har mänskosjäl med kött och ben
som själva Skaparen.
Min Gud, så är du nu min bror!
Är det då ej en ära stor,
att hava kropp och själ?
Så står jag fast på all min rätt
i Jesu blod och nåd,
vartill jag på ett lagligt sätt
är dömd i fridens råd,
där jag en evig arvelott
av Skaparen till skänks har fått,
så väl som kropp och själ.
Blev stoftet mitt i Skaparns hand
förvandlat snart och väl,
hur mycket mer än stoft och sand
är nu min kropp och själ,
sen Faderns kärleks överflöd
och ende Sonens blod och död
satt värde på min själ!
Är några tusen år mitt frö
förvarat i hans vård,
är jag ej född att evigt dö,
är Herren ej så hård,
att han med nöje mig kan se
bli liggande i evigt ve,
vad skadar då min själ?
Bort otros dimma, syndens kval,
bort vredens böljor all´!
Min dyra rätt, mitt nådeval,
mitt arv, mitt rike skall
med själve Gud stå evigt fast,
som bar sig död på all min last
och frälst min kropp och själ.
Ack! store Gud, vad är dock jag
emot din kärleks mängd?
Jag drunknar i ditt välbehag,
i nådens djup och längd.
Se, det är mer än himlen vet!
Väl mig uti all evighet
att jag har kropp och själ!
Min kropp och själ var aldrig min,
du har mig skapt och köpt.
Min Jesu, vare jag då din,
så visst som jag är döpt.
Så visst som du är död för mig,
så levererar jag ock dig
min ande, kropp och själ.
Har du beslutat i din dom
att Evangelium
av mig skall bådas syndarom,
så låt mig ej bli stum,
men skänk mig, Jesus, muntert mod
för dig att offra liv och blod,
ja, offra kropp och själ.
De öden som dig själver hänt,
låt ej förskräcka mig,
om med lärjungen är förvänt,
så blir på stunden krig.
Ty vare mig ett gammalt rön,
att hat, förtryck och lögn till lön
bekommer bäst min själ.
Pris, ära, lov, halleluja
och starkhet, Gud vår Gud!
Av mun och hjärta värdes ta
ett evigt offerljud.
Jag vördar dig, min blodsförvant,
för blodet ditt och Andens pant,
och sist för kropp och själ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar