platanerna
och suga till svalka mot törstens brand
bananerna
och slippa att tänka på stort och smått,
med riktad blick
på havet, som drömmer, oändligt blått,
kring Martinique;
att sakta bli vaggad vid varje fläkt
i blomsterdoft
och ha blott ringa bekymmer för dräkt
i luftigt loft,
men låta, när dagen är alltför varm,
från hinder fri,
lustvandra omkring på min nakna barm
min kolibri;
och sist, av tillvarelsens möda matt,
till sängs bli bragt,
att blunda och domna en tropisk natt
vid stjärneprakt --
det är nu det enda jag kan och vill,
min levnads rön!
Jag hinner ej annat än vara till
och vara skön!
C Snoilsky:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar