skriande flockas och fly, segla i stigande ljus;
vingarnas silverne pilar mot norr och söder de vända,
klyva, med klagande näbb, diset mot Östersjöns blå.
Dagarna klarna mot vår, men Strömmens vatten allena
mörknar bland isarnas flak, svartnar som öga i sorg,
svartnar som åkerns träda om höst, då skurarna falla;
endast isarnas ljus flämta bland virvlarnas skum.
Ström i min hemstads famn — min själ likt måsen
vill sträcka
vingarnas segel och fly hem till din brusande brädd;
se, som ditt vattens smaragd, så svartnar städse mitt hjärta
djupt, när i stigande ljus dagarna vändas mot vår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar