som är att beskåda i rustkammaren i Dresden
syns blank, kung Karl, din långa, raka pamp.
Vann kusin August den, när han aimabel
gav bal för dig? Han vann den ej i kamp.
Bars den, när du, en kung ur österns fabel,
skrämt kejsarn knäsvag med skvadroners tramp,
när Marlborough, Europas konnetabel,
räckt blommor till dig över scenens ramp?
Din samtid levde krokigt och på tvären
bland snusförnuft om kabinettsbesvären,
spinettklink, gräl och Amors rosenband.
Hos dig var allting rakt: — din tro, ditt land,
ditt kungaord, de skyldrande gevären,
och krigets konst och klingan i din hand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar