Högt över gotiska valv, kring morgonomflutna fialer
kretsa med strålklara skrik, virvla som syner förbi
svalor i flammande luft på snabba och spetsade vingar,
svalor — blott en sekund dolda i skuggornas ro.
Skönaste syn för oss, som nedanför drömmande vakna
speja mot strävande valv, söka bland högtburna torn
mästerverkens triumf, de besjälade formernas adel,
sugande in i en blick renande linjernas lust.
Skönaste syn för oss — o I pilsnabbt flyktande skaror,
svalor, vars vingspetsar rört spirors darrande guld!
Sollysta timmar gå fram och svalskriet stiger och faller,
gyllene vindroppars fall, gnistregn omsatt i ljud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar