 |
Nåväl, så sjung till egen och till andras fröjd.
Har du fått plats långt ner vid klara källan?
Nåväl, så drick, men dela även med åt andra.
Du ser hur Skaparn under tiders lopp
ställt män vid källans djup — parnassens topp.
Att stänka klara droppar, evigt sköna
bland jordens folk; som därför vill belöna:
Med ädelt sinne följa pliktens bud,
med tacksamt sinne tro på Skaparen, vår Gud.
Har du fått sångens ljuva gåva?
Så sjung med god förtröstan och med glättigt mod.
Tag kraft ur gångna skalders hjältesagor!
Ställ dig i samma led som desse djärve stodo!
Och strid för barnet ifrån torpets dörr:
Det skall ej lida orätt mer, som förr!
Snart stundar tider då var man får bära
den lön som födes utav praktisk lära!
Snart falska ämbetsmän ej mer skall gå
med härskarok, och bitterhet i hjärtan så!
Har du fått sångens ljuva gåva?
Sjung bort en slaviskhet, i veklig levnad klädd.
Märk, än finns hedersmän i Sveriges bygder
som blygs se konsten utav fala luder buren!
Sjung fram vår gamla dygd, där jungfru går
i brudstol fram med heder i sitt hår.
Med löjets udd sjung bort de falska seder:
de njntbegär som endast fall bereder.
Låt nordiskt lynne pryda än vår mark.
Så Svenska folkets ära, för dess barm känns stark.
Har du fått sångens ljuva gåva?
Sjung bort den suck som pressar bondens tryckta bröst!
Han skulle glädjas ju, då han just haver
arrende på sin jord, av Gud och Fader kära.
Sjung vemod bort från tjänstejungfruns barm,
på plikter rik, men uppå nöjen arm.
Belys hur torpets man får plikta, bara
en sup han tar — som är en sedens vara!
Men rike man får spyor stänka ut
vid Bacchi dörr, och ingen vågar säga hut!
Har du fått sångens ljuva gåva?
Så sjung om lönen, som den ädle sångarn får:
Hans hjältesagor eggar allas tankar!
Från led till led, från folk till folk hans sånger ila!
Hans segrar genom evigheten går!
Hans namn från varje bröst en krona får!
Ju mera taggar han av samtid finner
dess större strålar från hans krona brinner.
Dock är det stora stort ej blott därför
att det av samtid icke fattas som sig bör.
Så diktar man när man är mätt!
Men tryckt av nöd man tiger
och hänger harpan uppå trät.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar